Jag hör hur vinden springer i galopp

och sliter tag i kläderna på strecken,

hur droppar som slår hårt på fönsterblecken,

slår sommarfärgerna från blad och knopp.

Jag hör en röst från stormen i min kopp

där vågor speglar sig i ansiktsvecken,

där ängslan spär på varje ålderstecken

och frukten spås bli maskig gammal sopp.

Du får väl skära bitar av dig, kraken,

det säger rösten, skrapar av min märg,

och höja bladet ur mitt vatten, naken

sen jaga efter solnedgångens berg -

i kamp mot vinden resa dig som draken

och visa var från höstlöv får sin färg.