Det var kört redan från början, det vet Ni, va?!

Alltså, det fanns ett kort hopp för c:a 66 miljoner år sedan. Ja, Ni vet när den där asteroiden träffade jorden och utplånade alla dinosaurer... typ... iallafall de stora bestarna. Då fanns det ett kort hopp välsignat av universums oförutsägbara slumplotteri att det gryende däggdjurslivet på jorden skulle försvinna. Men, men... universums sönderfall missade med några meter och jorden överlevde. Däggdjuren överlevde... och i det ögonblicket var det kört...råkört alltså.

Någonstans där i de tusenåriga efterskalven och naturkollapserna så diggar däggdjuren läget och påbörjar redan där, för 66 miljoner år sedan, dess oundvikliga och förutbestämda väg mot att skapa sin egen undergång. Eller ja, nu skall vi inte skylla på alla däggdjuren. Det är ju bara ett fåtal varianter som utvecklar förmågor att själva påverka jorden och hur jorden utvecklas... och ja, det tar rätt lång tid men Ni vet, den som väntar och så vidare. Så, någonstans för typ 2 miljoner år sedan trycker evolutionen fram det ultimata däggdjuret satt att förvalta jorden... och universum visar att det har humor för där stå hon/han/hen/det.... Homo Sapiens.

Om det inte redan stod klart innan att det var råkört för jorden så som livet (vem nu livet är) gärna ville ha det så blir Homo Sapiens dess ultimata försäkran att allt kommer att gå åt pipan... och det med evolutionens hjälp... Survival of the fittest. Med en hjärna som är slug, beräknande, konsekvensmedveten, social, asocial, förutseende så börjar Homo Sapiens sakta och med hjälp av evolutionens klocka ordna det för sig här på "vår" jord. Jagar lite här, bygger lite där, uppfinner lite coola saker, odlar lite och skövlar lite hipp som happ men med en diabolisk konsekvens och, häpp, plötsligt så är vi jättemånga ... eller ja, inte jättemånga men tillräckligt många så att vi kan "fördela" jorden mellan oss, krigar och våldför oss på varandra, älskar och hatar varandra. Ja, homo sapiens gör fruktansvärda saker inte bara mot varandra utan också mot vår jord.

Så är vi hastigt och lustig här idag, nu... och underbara saker har hänt, fantastiskt utveckling har skett under århundradena. Civilisationen har skapats med blod, svett, krig, fred, uppfinningar, arbete i anletes svett, val, religion och samhällen, kollapser... miljarder människor och ännu mer djur och natur har offrat sina liv och jordar för att vi, dagens Homo Sapiens, skall får en skälig levnadsstandard och, voila, det har vi ju idag... ja, iallafall vi i de så kallade I-länderna. De andra länderna får brödsmulorna som ramlar ner från den rikes bord.

Så, vi är här nu, vid det kördas gräns, i en segregerad välfärd, och vi fortsätter glatt och aningslöst vår färd mot vår undergång. Allt det vi lärt oss, all kunskap som 2 miljoner år av utveckling gett oss, den erfarenhet och blodfyllda insikter om jorden och dess utveckling vi genomlidit kan vi inte använda trots vår fantastiska hjärna som är så slug, beräknande, konsekvensmedveten, social, asocial, förutseende.... men framförallt konsekvensmedveten och förutseende... så står vi med livets facit i hand och försöker släcka domedagsbranden med ännu mer bensin och T-röd... För den bekvämlighet som välfärd för med sig är den största fienden som Homo Sapiens har.

Så det var kört redan från början! Redan för 66 miljoner år sedan visste universum att det skulle skita sig totalt för oss... och universum har roat sett på under tiden. Universum skiter dessutom i oss, universum har ingen vinning av att Homo Sapiens finns på jorden, ja, universum har ingen vinning att jorden existerar överhuvudtaget... det är bara vi som lever på jorden som har en vinning av att jorden existerar i universum... och rent krasst så är även Homo sapiens ointressant för livet på jorden. När Homo sapiens har förbrukat sitt sista andetag och lämnat en skövlad jord efter sig så fortsätter livet på jorden, utan Homo Sapiens. Nya arter, nytt liv reser sig ur askan och Homo sapiens kommer att vara en sorgligt, men (kanske tack och lov) glömd, parantes i universums historia.

Så som sagt, det var rätt kört redan från början, Ni inser det nu också ,va? Eller, ... ? Kan Homo Sapiens förundra universum ännu en gång? Kan vi rädda detta lilla gruskorn i universums utkant för vår egen skull, för vår natur och allt annat levande som är beroende av Homo sapiens förvaltande? Vågar vi, orkar vi, kan vi.... vill vi? Kan vi avstå från det som nästa steg i evolutionen håller på att skapa av oss? Kan vi undvika att bli... Ego Sapiens?!

Som sagt, det var kört redan från början, det vet Ni, va???