Förundrat lyssnar hon till orden
som skramlar som tomma tunnor
bedömer, dömer, framhäver,
beskriver
en verklighet hon inte kan se

Hon tiger
låter orden skramla runt
förbi
det ekar i rummet
av förträfflighet
det är alltid någon annans fel

Hon går sin väg
tar stigen ner mot havet
blicken riktad mot himlen
klippan solvarm
en ensam mås skriar över hennes huvud.

©Eva Hedlund fd Langrath 2021