------------------------------------------------------------------------------------------------

Sitter vid matbordet framför fönstret.

En betraktare genom världens kalejdoskop. Damm och smutspartiklar fastklibbade vid glasets yta döljer sina ansträngningar att bryta ljusets färd. Reflektioner studsar i ögonen och bäddar in verkligheten utanför i skimrande smutsdammstjärnstoff, och ett svagt transparant jag bebor fönsterglaset.

Flyktiga tankar målar landskapet utanför med innanförs slöa trygghet. En gräns, en skillnad, ett avstånd, 3x2 mm´s glascanvas buren av vakuum där utsidan är den store konstnären. Den bortanför.

Livet, det som passerar under jakten på andningspauser, fortgår utanför i periferin till dagarnas uppgifter, till målen som dansar illusoriskt vid horisontens gräns. Olika danser. En för jaget, en för Dig;et, en för sanningar eller osanningar, danser som flimrar där vid estradens scen precis utanför, långt borta.

Förförd!

Min utsikt lever. Det är liv, rörelse, färger. Det är skog, åkermark, spindlar, traktorer, byggnader, himmel och helv... En utsikt beströdd av livets damm- och smutspartiklar.

Min reflektion smälter in i glascanvasen, på konstverket, fängslad av vakuum mellan livets glaspaneler. Jag är konstnär, fotograf... och IPCC-rapport 2021 vibrerar ... och jag är människa, poet, däggdjur, evolution... och IPCC-rapporten är en törnekrona...

Jag njuter av min utsikt, den ger mig ro... och utsikten är inglasad, för verkligheten finns där jag är... vid matbordet framför fönstret.

---------------------------------------------------------------------------------------------