I min barndom fanns inte tiden. Varje sommarlov var en outforskad kontinent.
Min mamma och pappa och mina syskon var oföränderliga, oskapade, eviga. 

Sedan satte sig tiden i rörelse som ett ånglokomotiv. Tungt och nästan omärkligt först. Sedan allt snabbare.

Nu har jag egna barn som har egna outforskade kontinenter.