Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
25 augusti 2021


Bråsippor och rödvissna rosor

Brå visar på
att det vi alla såg
var sanningen,

trots nekanden
av rödvissna rosor
som i flera år
bjudit på pizza
och påtår,

medan landet kört ner
och fastnat i vänstra diket
och hamnat i ett dunkelt snår
med vassa slån
där riket torkat ihop inifrån.

Trots att skogen
är full av åar och sjöar
och omgiven av hav.

Vissa har stänkt vattnet
och spärrat upp ögat
och visat att tavlan på torpet
börjat bli ett minne blott,
där efter branden Sverige står
som ett sotigt skorsten.

Löven faller
mot höstkanten
nu när Brå visar
och synar handen
på röda rosor
som vissnar.

Ur rockärmen
försöker de nu
bluffa och dra
hjärter dam
inför nästa val,

medan blåa bråsippor
vilar och gör sig klara
i vinterns dvala
för att vi ej
ska förgätdigej,

inte glömma,
det som växer
som ogräs
i vår trädgård;

Inte folket i sig,
inte mannen och kvinnan,
men hatet i bröstet
de bär på,
själen som sår ett sår
i vår åker och skrapar
vårt fina land.

Vi bör sträcka ut en hand,
men på rätt sätt
för rätt sak
och peka mot ljuset,
så att vårt land
blir vad det var,
och alltid varit
i vår inre bergsmark;

En blomsterpark där
godhetens blåklocka
ringer och slår
och frodas i våra hagar.

Det är dags att så den äng
vi vill att våra barn
ska kunna springa barfota
på i öppen terräng.

Ett gärde
med blågul värdegrund
där koltrast, linnea och hästhov
sjunger vår nationalsång
i kör och fångar symboliken
i flaggan hissad på stången
framför röda stugor
och vita knutar.






Fri vers av KPJ Sundquist
Läst 57 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-08-25 22:53



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

KPJ Sundquist