Bra fråga kanske. Men instinktivt tänker åtminstone jag att när en tre- fyraåring säger någonting klokt menändå inte genomförbart är han/hon lillgammal mycket på grund av att det med en vuxens sätt att se på tillvaron förefaller som önskedrömmar. Barnet ser problemet men tar alldeles för lätt på den lösning som krävs. Enligt min uppfattning är barn väldigt allvarliga men har oftast mycket nära till skratt. Man skall inte fördöma barn för att de leker i ruinerna av en sönderbombad stad och ekona studsar i de demolerade kvarteren. En författare som inte väjde för det svåra var Astrid Lindgren och hon gjorde det utan krusiduller och insmickrande ord det var konkret och absolut och helt utan litterär överlastning anser jag. Och som nämnts mer än en gång hade hon varit verksam i en annan litterär genre hade hon ju varit en klar kandidat till Nobelpriset i litteratur

Vi har varit naiva påstod Stefan Löfvén , Statsministern, en gång.

Vilka vi ekade det från mitt inre
Med en uppmaning var naiv för dig själv. Du som har en oändligt mycket större möjlighet än jag att hålla sig informerad om vad som händer i storpolitiken.
Och som påpekats lek är barns arbete. Det skall vi icke förglömma