ryggont.
vi binder historier kring bas, smäktande dunder och
nakenhet - som en uppsträckt hals under ett åskoväder.
jag sluter mina ögon kring er
vansinnet, den magbrinnande åtrån, freden - rör
ytterst försiktigt försöker
att inte bara låta slumpen skriva åt oss det
ligger ett tryck mot ländryggen vi
använder den dåligt säkert
eftersom vi helst hukar nog
för att rösten inte orkar grunda vi
vill så gärna tala med dig vill
välta berg, kanske
ligga en hel dag i din handflata suga
i oss det där sista ur en symfoni droppvis
som iglar.