Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fröken Svårmodig och sängförflyttningen

Fröken Svårmodig stod i sitt rum. Hon tittade mot skåpet vid fönstret. Hon skönjande det med blicken och rullade silverringen runt sitt vänstra ringfinger innan hon tog mod till sig och bestämde sig. Hon smög sakta fram till skåpet, öppnade dörrar och lådor och försiktigt, försiktigt tittade hon bakom.

Ingenting där.

Men hon kunde svära på att den var där, ondskan…

Hon gick ut från sitt rum. Gick upp till sjuksköterskan och sa ”Det är något i mitt rum. Kan inte du kolla? Jag skulle uppskatta det.”

Sköterskan sa att det kunde hon visst göra och väl inne i rummet frågade hon var Fröken Svårmodig tycktes sig förnimma närvaro. Fröken Svårmodig pekade mot skåpet och fönstret.

”Nej, det är ingenting här. Kan du sova här nu då?” Sköterskan pekade mot sängen och Fröken Svårmodig skakade på huvudet.

”Hur menar du att man skulle kunna flytta sängen?” Frågade Fröken Svårmodig.

Sköterskan sa att nog gick det för sig.

Fröken Svårmodig sa att hon skulle fundera. När hon funderat en stund gick hon tillbaka ut från sitt rum och sa till samma sjuksköterska att hon bestämt sig för hur hon ville flytta sängen.

Hörnet närmast dörren hade blivit valet med huvudändan precis bredvid dörren. Sköterskan sa åter inga invändningar, utan hjälpte Fröken Svårmodig att flytta sängen.

Det var mycket bättre, men ondskan fanns kvar. Hon rös av känslan.




Prosa av SY VIP
Läst 40 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-09-06 15:03



Bookmark and Share


  Kungskobran VIP
Att sova med ondskan är inte lätt
om inte sängen står på rätt sätt.

2021-09-06
  > Nästa text
< Föregående

SY
SY VIP