Hjärtat sjunger i sin högsta oktav
leder mig
genom tillvarons mörka labyrint.

Lockrop ljuder genom dimman i skogen
omöjliga att placera.
Kanske kommer de norrifrån
kanske söderifrån
kanske inifrån.

När jag vakade var jag blind.
När jag sov kunde mina ögon se
men de är stumma nu
kan inte berätta vad de vet.

Kompassen brinner
bland övriga artefakter
på nuets likbål.
Pietetsfullt bör man behandla
det som var.