Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Edens lustgård


den giftigaste sortens ökenskorpion
kryper bland vindruvsrankor och pioner
smälter in med trädens rötter
hur länge har den varit där utan att vi sett den?

luften fylld av hoppfulla april
jag är fast i Edens lustgård, fast jag inte vill
i vår blomstrande trädgård står tiden still
jag har skamset börjat planera flykten
vågar inte möta vår skapares ansikte
han skulle skämts för mina tårar
jag åkte hem en dag och åkte aldrig mer dit
för jag klarar inte att vara den som sårar


älskar dig till Pluto och tillbaks, älskling
se hur vacker jag ser ut i min vita klänning
men när han ser det han älskar så ser han en främling
han ser allt utom den jag är på riktigt

med hans fingrar för mitt fria sikte
blev det svårt att se allt på riktigt
vår trädgård var ett hologram
men jag lämnade den med sorg och skam
där växer brännässlor istället för magnolia,
bakom slänten huserar en rasande goliat
och jag känner lukten trots att dina ögon ännu är trogna -
den förbjudna frukten har övermognat.

majbrasans lågor slukar regnskogens terräng
våra rosenbuskar och vår blomstersäng
bosatta i vintergatan men här finns inga reseförbud
du fångade mig i din handflata, skinnade mig på hud
jag stångar mig blodig mot gatan och väntar på Gud
reser till Neptunus tur och retur
min kropp är en vingklippt fågel fångad i sin bur,
men min själ flyr lågorna tillsammans med urskogens vilddjur.




Bunden vers (Rim) av amygdala VIP
Läst 184 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2021-09-07 15:26



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Vem är det egentligen som skäms?
2021-09-07
  > Nästa text
< Föregående

amygdala
amygdala VIP