Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ophelia

Någon skiljde oss,
ekar långt där borta men
kan ändå höra dig så nära

Kära du med en ängels vingar

Djupet i det blå som havets vågor,
månens sken i djupets minnen

Någon älskar dig fast att
du aldrig fick veta

Han minns,
men måste lämna en dag

Rummens skuggor
genom glas och stjärnor

När sommaren bränner gräs
mot skogens dungar

När höstens alla färger i ditt leende
mot alla sagornas drömmar

När våren lägger sin krans inför sommaren mot morgondagens dagg i jord och spirande liv


Så älskar han dig


Den ljusaste röst som strålar liv i blickarnas
fulländade djup

Det klaraste vatten av regn
när himlen öppnar helios hjärta

Så fördes du bort över
dalens ekon

Tystnaden mattades in i vindspelens
sista toner

Rummens skuggor och stjärnor
Inemot drömmar

Ophelia,
hjälplöshetens vackraste barn
bakom stjärnorna längre bort
än vad himlens färger når

Där väntar han mot skogens dungar
när han fångar dalens ekon mot våra
hjärtans dagar

Ophelia,
där är drömmen vindspelens sanna sagor

Där strålar livet i en oändlig ton
mot hjärtats ljus

Du är av mig
han som aldrig fanns

Det klaraste vatten av regn,
han väntar än





Prosa av Ubuntu
Läst 47 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-09-07 20:47



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ubuntu