Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

*







var drömmens färger en tropisk fjäril som rörde sig ovanför de magrade människorna vid tundrans utmarker..? ett upplyst väsen när mörkret målat med sin tjära och rök över den steniga terrängen, och jag inte visste vem jag var, drömmens storögda väsen som alltid hovrade ovanför, som en vän, ett nödvändigt opium för att klara av dagen, jag var ansiktslös och bedövad och mina drömmar var en nyckel som ledde mig ut ur stadens svalg, de var ett varsamt blod som flöt genom tidens vanmäktiga ådror, som strök sina silverfibrer över bybornas fallfärdiga kåkar, deras regnvåta raffinaderier som skymde solljusets brand genom springorna i de blanka metallpersiennerna, när staden bara var ett tomt kärl som bestod av karriärkåta människor med ansiktena vända åt ett annat håll, blickandes in mot sina familjeliv med stora, dyra barnvagnar, boräntor och parmiddagar, visst var skapandet en tropisk fjäril med flortunna vingar vilken hovrade ovanför den svavelosande stadskärnan..? deras emotionella Auschwitz där sensibla själar gick på svältransoner, skapandet var en amnesti, ett rum i rummet, dit de inte kunde nå, där förställningens ok äntligen kunde kläs av, där ett naket och språklöst djur kunde hänga av sig den sebrarandiga ytterrocken, den ansiktslösa masken i normens absurda regi,
varför var människorna där ute drabbade av samma bisarra nervsjukdom? deras nervösa blickar av uran som penetrerar och försätter mig i ett tillstånd av trötthet och missmod, tunnland efter tunnland med anonyma sjukhusbyggnader, också drömmens vindpinade tall i vilken en jagad kråka slutligen slår läger över natten,













Prosa av Androiden VIP
Läst 80 gånger
Publicerad 2021-09-08 21:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP