Redan medlem?
Logga in
Frågan jag aldrig hann ställa
Riktigt underbar kan jag bara vara i din närhet riktigt jävla snygg kan jag känna mig när jag får doppa mig i din varma källa skruva mig ner till botten av tystnaden och känna trycket i jordens puls.
När min kärlek hade seglat sina segel till stiltje och du dragit ner alla gardiner du haft då inser jag till sist att hoppet finner sin brist på strävan efter lustens kraft.
Då har natten åter bäddat ner mig i glömska under lavor av skam och förvillelser där finner jag tröst i din klara blick efter frågan jag aldrig hann ställa.
Fri vers
av
Peter Kohlm
Läst 85 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2021-09-08 20:21 |
Nästa text
Föregående Peter Kohlm |