Det känns bra när vi ses
men oron är inte försvunnen
smärtan känns någonstans på djupet
och instinkten att fly kittlas

Du fångar mig fortfarande när jag lyfter
Du vill leka med orden när vi ses,
och spänna strängen av nerv så den berör
Du fortsätter brodera på din bild av verkligheten,
tar mig tillbaka till då jag inte kunde skilja fel från rätt.

Jag städar fortfarande upp din oreda
Kaoset, förödelsen och svallvågorna,
rör dig inte i ryggen.
Jag bygger upp en ny värld
med mina bara händer
Njuter av hantverket, hittar harmoni och glädje,
hittar mig själv

Det är ett långsamt farväl
som bryter sönder mig
Som gör så vansinnigt ont,
djupt djupt djupt i mitt innersta
Leende tar du ett kliv i din nya riktning
din sanning har för många luckor
ge ett tecken på att du är mänsklig
att du lärt dig något av den sista resan