Redan medlem?
Logga in
Utanförskap
de stängde henne ute ignorerade hennes existens hon blev alltmer sluten såg henne inte ens
bak hennes rygg de log skadeglatt de sig roade de kunde inte få nog alltid henne oroade
hon bet ihop bestämt ingen skulle henne få knäcka brydde sig inte om skämt aldrig hennes glädje få släcka
hennes själ var fri och stark intet kunde den förstöra hon stod på säker mark kunde andra beröra
andra avundsjukt såg på de kunde inte förstå hennes styrka och kraft den som hon alltid haft
att vilja och kunna stå emot de missunnsamma är få förunnat men det gör detsamma
när kropp och sinne blir ett då blir livet lätt och ordens flöde bildar människors öde
Bunden vers
(Rim)
av
Öknens Ros
Läst 188 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2021-09-10 09:04
|
Nästa text
Föregående Öknens Ros
Senast publicerade
Ännu en dag Vägskäl Kvinnoförtryck Drömmar Falska ideal Bemötande Väntan Upptrampade stigar Se alla |