Igår,
jag levde som på rush

allt gick för fort och tunnelseendet,
i den tunnel jag trodde jag sprängt,
var där igen

koffein och nikotin
jag pumpade mitt system

fullt

för att kunna följa
ett människosystem

att förvalta framtida fonder

omsorgsfullt

följa ett klarögt spår

mot ett klart mål

som bör vara bra

igår,
jag beräknade att bära

bära fram mitt fordon på motorvägssträckan mot mardrömmen,
med skuldbelagd tyngd på mina skuldror

ett fordon med ångest som gas,
och jag fyller tanken med låg självkänsla

igår,
jag skulle inte betagen brista

brista in mot slumpmässiga känslor,
föras av bilen på slingrande bergsvägar mot mina dagdrömmar

med en förbränningsmotor av rastlöshet
och en broms som gnisslar av depression

för i kurvorna
jag faller ut i de ogrundade känslornas skog,

och jag lämnas fanatisk av fantasi

så igår,
jag stegade stelt
och konventionellt
på logikens led

vemodigt
jag valde bort slingrande vandring

jag vandrade från forsen till
vattenkranen

mot gråvatten i laminärt flöde

den skimrande forsen,
jag lät den forsa

utan mig i dess grepp

för i förrgår,
jag kände
tvekandet tära in på bara ben

och skelettet skallrade
och märgen,
den glödde
inte av
extas

utan av sans,
som låg där i kotorna och pyrde svagt

och jag kunde inte kämpa med det okända

slingrande bergsvägar och glittrande forsar
åh så vackra,
men åh så oharmoniska

så
igår,
jag levde av plikt

grundat på förrgårdagens konflikt

men idag
jag ska dansa,
föras av stokastiska vindar
än hit
än dit

fånga vinden,
i dess bevingade hastighet,
och göra det vinden vill

fuck vindstilla!