Tårar som känns.
Tårar satta i bur.
Tårar utav orsak.
Och Tårar Utan.
Det är ju min kropp,
Eller själ, som blir sårad!
Av naturligt negativa känslor som ändå finns.
Trots att jag är envetet positiv utav mig!

Desperation i Tårar.
Kanske i text...?
Bokstavlösa, som inte ens bildar ord.
För om känslan kommer innan själva ordet sorg, eller ledsamhet, så kanske inte sorgens Tårar ens får sitt utlopp.
Ett utlopp som dem behöver,
Och som jag förtjänar,
För jag vill bli fri från denna tåre-rullar-faderall-i-la.
Kanske att jag låter som en full en.
Och det är jag väl ändå kan jag mig tyckas tro?
Full av Tårar.
Och för att mildra den smärta,
Och det vattenkretslopp som av smärta skapas,
Men som här hos mig,
Härmed har tagit stopp,
Så tillfoga jag gärna Tårar former av alla dess slag, när jag med fantasi tänker på dem,
I min tankesmedja!