mod


mina texter kräver

mina texter kväver


de är som rosor sprungna ur jord

ur mörkret in till ljuset


jag är den jag är

den jag blivit


formats i tusen år

känns det som


jag har levt många liv

de flesta dåliga

nu har jag det bra så bra som jag kan ha det

som jag har kämpat mig till


det gamla jagar mig än


i mardrömmar

i flashbacks


i mörkret

anar jag monstret


för det mesta blundar jag

men ibland möter jag rädslan


och ljuset visar hur liten han blivit

den som en gång var så stor och stark


han har krympt

det har inte jag


jag sträcker på ryggen

fortsätter leva mitt liv på gott och ont


jag vandrar i ljuset

någon håller min hand