Min kropp ersätter bara
damm under dess flykt
med en sliten, tunn sida.
Mina ben är järnskovlar
och har stålskelett.
Inte ett värde i sig
den förutan som spakar dem.
Varje lem och ådra
av arbete i stål och betong
ersätter en lem
av motståndskraftig jord.
En ofördelaktig rot
häller sina mörka ögon
hand över hand
in i det ihåliga
produktionsmålet.
Min wellpapperskropp
ibland rullad, ibland bunden,
gömmer sig
på varje arbetsgolv.
Alltför högt över
jordens moderna
övervakande kameralins
för att kunna märka
hur olika vi är -
öga mot öga.