Dagarna omger mig med sina fragment
Det är tiden och dessa händelser
som sakta vittrar, oviktiga
De rinner av mig

Min evighet förbluffar i sin självklarhet
Varje stund är mättad med närvaro
Gårdagen, som om den aldrig
funnits, annat än minnen

Ljuvlig är dess fläkt
Saligheten igår och idag
fyller min vardag med frid
Så är det att älska utan mål

Har jag förlorat mig själv i något
som jag anat men inte känt
som varit livets lätthet
i mig som en gåva?