Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Av oklar anledning fick jag frossattack. Jag sökte svar, spontan klarhet på varför. Under täcket jag darrade. Själslig kärlek gav ord som majestätiskt transformerade frossan. Jag fick helt fnatt och blev besatt och skrev den här dikten på studs.


Kärleksfrossa

Jag har länge sökt en
strategi,
för att undkomma de tunga känslornas
natur,

men genom någon slags förkroppsligad
kvantkemi
eller
själapsykologi,

jag godtog allt som varit
självcensur.

jag deklarerade själslig
kärlek,

i en sinnesskriven bibel utan handskrivna
blad

och placerade den i mitt erfarenhets-
bibliotek.

I texten stod det;

att jag stuckit mitt hjärta på pinne,
som en köttbit över eld

och låtit hjärtat blöda.

jag har haft en sådan värk
från diverse verk

en handfull gånger orsakade av andra
ett oändligt fingertal självförvållat

eldens flammor slickade muskeln
och vätskan kramades
ur och tappades upp
i ett badkar

där sänkte jag ned min kropp,
i detta blodbad,

och dök ner under blodytan,
och med öronen fyllda av trög vätska

jag hörde

hjärtat dunka hårt
under min hand
som placerats på mitt bröst

och jag drack av blodet
som om det vore mitt livselixir
och jag ä-l-s-k-a-d-e

detta stadie av total tillgivelse

till känslan av att vara jag

och jag slöt mina ögon,
och bakom ögonlocken
i detta mörka,

en stjärna tindrade
i en millisekund
och jag vet att det var ledstjärnan
och jag såg dig,
jag såg dig

en snabb blixt i mitt interna universum och sen försvann du

direkt från hjärtat till ögat
för visuellt godkännande
att detta är Det

och jag kände mig som en gudinna,
en jägarinna som lagt ned spjutet
och skölden

för att helt överge mig själv
till mig,

dyka ner och blota,
utan något försvar att hålla
eller svar att vänta

ner i blodet
in i smärtan
ut i kärleken

här begick jag inte eget myteri,
allt bands samman i en alkemi

och blodet fattade eld,
den röda plasman övergick till flytande guld

men lågorna kunde inte bränna mig

för jag drack av guldelden också

och jag kände själens snö töa

och till slut klunkade jag i mig själen
också

som smakade kvicksilver

och i detta kärl av kärlek,
jag omfamnade mig själv

och helt marinerad i blod
och eld och guld och silver

jag bröt igenom och det kändes rätt att
älska min organism




Fri vers (Fri form) av Essisen
Läst 141 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-09-10 22:06



Bookmark and Share


  Lustverket VIP
En slags alkemi är det. Mystik och transformation. Det nya drar du fram i vackra strofer.
2021-09-11
  > Nästa text
< Föregående

Essisen
Essisen