Längtan
Ingen pratar
alla sitter tysta
i sin morgontrygga
tystnad
jag lyssnar på att angöra
en brygga
och tänker att jag skulle klara mig
fin fint
med att aldrig prata igen
Jag skulle komma på
mitt alldeles egna språk
som jag kan använda
med mig själv
andover
etipor
ingen vet
bara jag
Musiken tystnar
mobilen vibrerar
varmt och rytmiskt
klämd mellan låret
och sätet
stress kryper fram
tränger in genom
porerna i pannan
bildar små
små svettpärlor
jag svarar inte
jag låter det gå
signal efter signal
med ljudet av
Utanför fönstret
sträcker sig dimma
ut över fälten
omsluter
insluter
jag vill dit
Jag undrar hur länge
jag hade kunnat vara
ensam
utan att känna mig så
vill testa
vill försöka
flytta ut i skogen
ägna mig åt konsten
åt självet
behöver inte ens
va så drastiskt
hade kunnat testa
själv i lägenheten
men inte en chans
jag hade fått en dag
max en dag
sen finns det inte mer
tid till mig
det är tid andra vill ha
Pulsen ökar
är det inte väldigt trångt
på bussen
jo
och i hissen
där är det svårt
att andas ibland
alla utrymmen nuförtiden
de tycks vara så oändligt små
Jag undrar hur länge
jag hade kunnat vara
ensam
utan att känna mig så