Inte mycket behöver sägas
i spänningsfältet
mellan oss.
Det är lågmält på ord
och jag tiger om koncepten.
mitt och ditt forna manuskript
har lett oss hit
åtskilliga dagar och nätter,
bit för bit
nu är orden svaga på krut,
meningsföljden tar slut
till slut
själaenergi
blir till
mänsklig sorti
att vibrera i din vitalitet,
är det jag egentligen suktar efter,
men inte av själviskhet
för jag ger tillbaka
allt det
du ger mig
och i det tysta,
allt det outtalade
ersätter all slags vishet
ord ord orden
när de tar slut
och pratats ned till intet
då återstår endast vi
med skummande blod i ådror
som forsar till våra hjärtan
och vi möts i ett tidlöst
icke-rum
inte så mycket som känslan av
hoppande själar
i diverse fraktioner
utan ett enhetligt flöde av sensationer
ett förändrat tillstånd
som går att finna
när helst en börjar bevittna
vad som faktiskt sker
och inte bryr sig om att vinna,
hinna spela livet vidare
utan låter sig rinna,
låta allt rinna
ur ursprungskällan
i det dämpade ordlösa
flödet av existens
men
inget är oförändrat efter detta
kvar är vårt liv som det var
den magi,
de gnistor vi skapade
är nog av allt vi vill ha
så vi kräver inget mer
av den ordkarga kärleksvaran idag