När körsbärsblommorna styr världen. Jag ser dem blomstra. Men känner inte dess doft. De snöflingor som snart på oss dalar ner, blott några månsken bort. Trädets årsringar av sorg. Sammetslent midnattsregn ännu stilla smeker. Smaken av närhet än så länge tyst som smog. Rosa liljekonvalj pryder nattduksbordet. Våga släppa in drömmarnas gäst. Men för varje gång jag förvandlas till smält guld. Några steg från lyckan och jag är i din famn. En famn som redan är upptagen av en annan puma. Sköna nätter och bleka minnen pulveriseras som torkade eterneller. Viskande guldfiskar i livets akvarium och om jag tolkar din blick rätt, är vi den kramsnö som aldrig föll. Vinterlågor blickar bakåt och slickar sig om munnen. Som den drakeld hon egentligen är. Även rostiga rosor söker bekräftelse i en stad där hybris älskar sin egna spegelbild. Den rosa/svarta drömtydningen söker svar i conference päronen. Gungar på oupptäckta gator. Nyplockade känslor hos mig själv. Tusentals och åter tusentals bergsgetter i symbios med tystnaden. Blonda ögonblick bryter ner mörkrets fladdermöss och skapar kaos. Flirten med vindens vingslag ännu intressanta blickar av renaste jade. Stillar den blixtsnabba tankeöverföringens svart/vita fauna. Lyssna till naturens aorta. December snart på intågande, men först ljuvligt becksvart. Putsar mina spår av rökkvarts. Nästan som Z. Regnbågsskimrande medvetenhet och ingenting påminner mig mer om dig. Så vakna du Gryningsskugga. Blicka ut över oss och du ska se när morgondagen blir till nyfallen vinterträdgård. Mina ord slutar här. En variant av livets fauna och lustens poesi. Godnatt min vän. Godmorgon.