Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fröken Svårmodig och råttan

Fröken Svårmodig hade väldigt få minnen från sin första tid i isoleringsrummet. Det enda hon minns är för att undvika den övervakningskamera som fanns så låg hon med huvudet inne på toaletten.

Ni kanske undrar hur det gick till, men då måste det först förklaras hur rummet såg ut. Rummet var kanske två gånger två och en halv meter plus toalett. Dörren till rummet låstes med säkerhetslås utifrån och öppnades utåt. Det fanns en säkerhetsdörr till och i ”hallen” mellan de två dörrarna fanns ett litet porslinshandfat, som användes till att fylla tandborstmuggen med vatten. Rummet var rektangulärt och till höger om dörren på rummets långsida var toaletten infälld genom väggen. Toaletten hade ingen dörr och övervakningskameran kunde till en viss gräns se in på toaletten. Det fanns en öppning och till höger om den en vägg till toaletten. Om man stod i dörrhålet var toaletten snett till höger med ett utrymme som inte var längre än att knäna precis inte nuddade väggen till vänster, eller rakt fram om man satt ner. Rakt fram, till höger om toalettstolen om man satt ner, var det ett handfat i rostfritt stål inbyggt inuti väggen med två knappar i rostfritt stål vid sidan om. En spolade handfatet ett par sekunder. Den andre spolade den rostfria toalettstolen utan rygg. Toalettpappershållaren var den också inbyggd inuti väggen med en toalettrulle utan rulle i mitten. Allting var designat för att inte kunna skada sigsjälv eller det som fanns. Till vänster om toalettstolen, om man satt ner, fanns det ett utrymme stort nog att ligga på sidan med halva kroppen dit övervakningskameran inte såg.

Och det var just där Fröken Svårmodig låg och tittade upp i taket. Hon låg där i diset av sitt sinne, men flyttade sig sedan till området framför toalettstolen. Hon tittade upp mot taket och ner vandrade en stor fet råtta.

Fröken Svårmodig var alldeles stilla. Hon noterade bara den stora feta råttan som varit helt enorm och som sedan hade lösts upp när den kom ner till henne, alldeles oförmögen att skrika. Alldeles oförmögen att röra sig.

Det var hennes enda minne.




Prosa av SY VIP
Läst 32 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-09-11 05:44



Bookmark and Share


  Kungskobran VIP
Ruskig,historia
2021-09-11

  Öknens Ros VIP
Fröken Svårmodigs reaktion på råttan (verklig eller inte) förståelig, vem tycker om råttor?
2021-09-11
  > Nästa text
< Föregående

SY
SY VIP