Jag kanske kan kallas poet
Orden som aldrig skrevs
ligger i en portmonnä
de finns sparade där
tills fantasin återvänder
vanliga bokstäver
helt utan någon betydelse
som fåglar i ensamhet
på tomma stränder
Det kanske blir något
vid ett fönsterbord i parken
där jag brukar sitta
vid solskensdagar i april
några koppar kaffe
där kaffesumpen inspirerar
ett fat med mazariner
men bara om jag själv vill
Orden som aldrig skrevs
mognar i kvällsskenet
det flammande ljuset
får mig att tänka på döden
jag tänker på de bortfarna
gestalter som jag älskat
de som lärt mig om livet
och framtidens flöden
Snart glider pennan åter
på vita pappersark
ord blir till meningar
jag kanske kan kallas poet
orden som aldrig skrevs
blir till viktiga historier
som vår planet behöver
den som får leva vet
(Copyright © ULJO)