Redan medlem?
Logga in
I skuggan av vår lind
mitt blå hus i utkanten av strandens ljus
sent tog du en omväg korsade åkern mötte oss i blomsterkringla virad runt ditt hår
stenarna hade lagt sig på varandra vi delade på dem du sa det var tungt men samtidigt så genomborrande och lätt
tappat orden spridits
kvar satt ljuset de knivskarpa ögonblicken kjolen linnet våra åldrande kroppar i ljuset av det vi alltid ville bli
mitt språk hade mist tonen av publiken du lät fjäderdräkten hänga på en sliten galge det var som att du för en gång skull hade skaffat dig en verklig pappa jag en ny uppsättning av gener som om våra anfäder syntes mest komiska så där från avstånd
vi lovade ingenting då inget längre syntes nödvändigt så befriat lössläppt satt vår kärlek i hö i skugga av vår lind
Fri vers
av
smultronbergen
Läst 137 gånger Publicerad 2021-09-14 00:27 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |