Från världens mulenhet vill man ju smita,
för att en stund få lyssna på Johann,
på Bach, alltså Johann Sebastian
och hans variationer i "Partita".

Partitan går i dur. Man lyssnar länge
på soloviolinens glädje och espri
och bilder tränger fram som broderi,
ibland som "Flickan med ett pärlörhänge".

Man kanske inte tror att man är kristen,
men den som lyssnar tvivlar icke snart.
Gudomligt drillar han, violinisten!

Att han är sänd av Gud är uppenbart,
åtminstone av Bach, evangelisten,
som åter får vår värld att lysa klart.