En tidig morgon i december, efter det att man lyft av frostaggregatet från gräset där Signes grav skulle grävas så hade Kyrkvaktmästaren och hans son gått in i kyrkan igen för att göra i ordning de stora ljuskronorna med levande ljus inför begravningen .

Walter tittade frågande upp på alla stjärnor i takvalvet i kyrkan, o sa..
”Oj, det är så många stjärnor, jag kan inte räkna dem alla.”
Nej sa K och fler finns det på vår himmel.
Hur många stjärnor finns det då?
Det vet bara Gud sa K, och så lyfte han upp pojken i sitt knä och så satt de där framme vid altaret och blickade upp i det väldiga valvet.
Först var de alldeles tysta...
Sedan sa K med allvarlig röst.
Du förstår, sa han Varje morgon vaknar Gud och dricker sitt kaffe. Och medan han dricker sitt kaffe så räknar han alla stjärnorna. Så han vet om någon ny själ kommit till honom under natten. Då välsignar han dem och så får de bo hos honom.
Som Signe sa Walter direkt och tittade på K.
Ja som Signe, sa K.
Då vet Gud att hon kommit nu då?!
Ja det vet han, och så höll han om Walter med sina stora dödgrävarhänder medan decembersolen långsamt började kasta sina sista strålar in i den Östliga delen av kyrkan...det var en kylig morgon
Det var lite ruggigt svalt framme vid altaret och den råa lukten av stearin och kyrkbänk stack i näsan. Men Walter kände sig hemma med lukten av träbänk, skrapad stearin,rosor,liv,
och död.
Walter tittade upp igen på alla stjärnorna med en förundransfull blick.
De tittade ner på honom och utropade!
Men lille gosse, vad gör du här, är det ingen som tar hand om dig? Var är dina föräldrar?
Jo sa Walter, min mor är hemma men min far är här, och han har lovat att ta hand om mig.
Se så lillle gosse, gå nu till din far och lär dig allt som han kan. Han är en mästare, det vet du väl om.
Ja, sa Walter och log. Han är min far och han är en kyrkvaktmästare. Han kan ställa om tiden och gör så att den går rätt. Han har visat mig var tiden är, den är där uppe i tornet. Sa Walter o pekade mot läktaren. Snart ska vi ringa i klockorna över byn.
Idag ska jag få följa med ända upp i kyrktornet.
Ta hand om dig! Och lev väl! Sa stjärnorna i kör.
Tiden är knapp, tiden är knapp, blinkade de i tysthet..