Vänder sig om.
Den tusende prärievargen.
Ylar utan lycka.
Däremot stundtals bitterljuv sjöbris.
Mynnar ut i ett regnbågsregn.
Men tidens smultron viskar annat.
De gyllene andetagens ö.
Blåmusslor viskar i indigomörk himmel.
Drömmar samlas kring natten.
Lämnar mig själv vid blodlönnens rötter.
Blekvit marmor av de broar som var vi.
Violer tröstar sig själva.
Det vinterräven gömt.
Det sommarspindeln glömt.
Men min skugga.
Redan svartnat.
Inuti mitt gryt.
Där vitsippor blomstra.
Sakta.