Min fader som var starkt engagerad i ett viss politiskt parti vilket spelar ingen roll för det resonemang jag skall försöka beskriva.
På plussidan kanske man kan säga att han blandade sig inte i mina förehavanden mer än absolut vad han ansåg vara nödvändigt. Jag njöt en viss form av frihet som jag som liten pojke inte förstod att uppskatta efter förtjänst men egenheten var att han lyssnade oftast förstrött och det han letade och lyssnade efter var motargument. Och det var först efter att det gick upp för honom att jag var på väg ur de politiska gränserna som han ansåg att hans son skulle ha, då hejdade han processen med faderlig auktoritet. Det försenade min utveckling som människa med åtskilliga år. Jag var i den känsliga årstid då kamrater spelar en stor roll i en ung människas liv. Jag tänker på det när jag läser en bok på engelska (min egen översättning) föräldrar har begränsade möjligheter att påverka sina barns beteenden förutom till det sämre.
Hans speciella blindhet bestod i att inte i grunden acceptera en åsikt som inte var hans egen.
Det kan kanske tilläggas att jag var ett överhövan osäkert och inställsamt barn