omedelbar extrapolering
jag visar mig för dig;
dålig hållning;
halitosis;
omedelbar extrapolering
av känslor;
omättligt behov
av tröst
jag försöker vända mig
till dig
mellan cafébordets
murkna plank
orden tycks glida
mellan springorna
och välla ut
över marken,
omfamna dina skor
i en obehaglig kyla
din mimik vittnar om
total apati
dina livfulla ögon
utstrålar skuggan
av ett sorgflor
mina späda lemmar
befinner sig i polemik
med dina smäckra
din kravlösa glädje
och livslust
mot mitt
tryckande bröst
mina händer
drar ständigt till sig fukt
som gräver sig
in i mitt torso
vätans mögelproblematik
infinner sig
för eller senare
och den oundvikliga
processen av förruttnelse
den transcendentala länken
som fanns oss emellan
har förvandlats
till banala likgiltighet
mina försök att nå dig
förvandlas till ett kammarspel
där jag spelar narr, skarprättare
och dödgrävare
i samma andetag
distansen går dock inte
att minska
för varje ord
som flyter ut
svävar du högre upp
och kvar finns jag
i en tom lokal
långt efter stängning
fastnaglad
vid stolens kant
jag sjunker ned
i orden som täckte golvet;
tjocka, smetiga ord
som fyller mina lungor