efter min väg som jag har vandrat på så har jag

tappat nästan allt jag har hafft bakom mej ligger 

mitt liv spritt efter vägen som jag har värderat 

men som har försunit i min flyckt från min egen 

verklighet men det fins något som jag aldrig har 

förlorat och det är mitt hopp och minna vänner 

och i dag kom en av dom på besök vi har inte

träffats på två år minst  jag var så full av

förväntan och glädje och när dörren gled upp 

och hon satt där och log så ville jag bara gå fram 

och krama om henne  men det är strängt förbjudet 

på grund av Coronan men vi nuddade varandras fötter 

med ett delat lende och skratt men det funkar ju bra

det med vi satt och pratade vi blev bekanta igenom en

gemensam vän men vi blev mer vänner igenom denna 

sida som hon presenterade mej för denna poetiska himmel

där jag även fått andra bekanta och fina människor sedan 

2013 jag har hafft så trevligt och mycket nöje här och läst 

och lärt mej av andra och fått råd och tipps om mitt skrivande 

jag tycker jag skriver om meninglösa saker men det finns dom

som uppskattar och gillar vad jag skriver det gör mitt liv lättare 

att leva men det här besöket var och så en straff lindring av högsta

grad min vackra vän kom och spred glädje och energi till mej och 

peppa mej till att börja träna igen och ta ta tag i mitt liv och börja 

leva på rätt väg igen och förbli fri en gång för alla hon ger mej styrka 

och ett framtides hopp om ett bättre liv en det jag har och left jag ska 

ta mej ut jag ska söka mej en ny början mina tankar och villja blev 

stärkta av min vänns besök så tack för 25 härliga min av bara dej 

tack