Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

KONTRAPUNKTISK TANKE.

OLÄKT MINNE.

Hon fick inte spy, lutade handen mot väggen av cement. Den kändes grå och kall. Minnena rusade genom henne hon var på nytt bara tonåring, stod bakom de uppstaplade Blocken.
De var av grå ljuten cement, kräktes av rädsla och avsky.

Den här gången skulle alla tror att hon, som nyss var kommen ut från kommunhuset.
Endast bara var ett fyllo. Kanske en som fått nej, på sin låneansökan om bidrag till uppehälle.

Minnet gick däremot till det förflutna, som var en höst och då hade hon den gången kallats för lillpigan.
Jobbade på det gamla hotellet.

Hon hade i uppdrag att hänga flor över den uppspända linan till skydd mot flugornas angrepp på de flådda ålarna.
De hängde drypande av fett i skuggan på en lina bakom huset .
Stora feta drypande, hängde där. Fem ålar som hon draperade med floret.
En division med flugor surrade redan lystert kring kropparna som snart var dolda för deras lystna anfall.

Hon tyckte hon såg hur kroppen, vrider sig fortfarande förlåtande, ända in i döden. Doftar nästan lust, innan de skulle in och läggas i stekpannan. Kramande rent maskulint i en fet njutning. De runda kropparna var flottiga i sin längtan.

Där under floret Hängde de och såg ut som brudar på väg till altaret. Känslans irriterande maktlöshet av allt som hänt under sommaren, kryper in i hjärnans vindlingar. Minnet blir förstarkt.
Hon kräktes och kräktes så att magen vände sig ut och in.

Skatungar hade suttit, skrattat så de kiknade i toppen på den avlövade gårdsbjörken.

Nu skrattade ingen på denna stenlagda gata, trädlös med endast betong i fogarna.
Brutal betong att vandra på.
Spottade ut ilskan bredvid väggen. Började gå den långa vägen hem och för att försöka minnas allt gott som hade varit under åren.

Alla budskap är inte goda.

Tänkte hon, tog fram en näsduk ur sin väska. Torkade sig om munnen, trots att hon var torr om läpparna.
Det var tur att jag inte skulle göra, som jag gjorde den gången.

Den hösten, vilka minnen man har.
Vilka tider man genomlevt, kanske kan man fixa till sitt liv i ett sista ögonblick, som så småningom kommer att närma sig.

Alla budskap är inte goda.
Avsluta leken, med samma glädje, som när vi påbörjade den.
Vi får väl göra ett avslut.

Bosse 16.09.21.




Prosa (Kortnovell) av Bossepoet från Österbotten
Läst 95 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-09-16 18:50



Bookmark and Share


  Solstrale VIP
Berörande, starkt och suggestivt overklighetskänslan närvarande, med metaforer så som tolkningar kan dras, liknelser eller lika så sanningar om verkligheter vi lätt viftar bort eller gömmer bakom flor/skygglappar... Bra skrivet dramatiken verkligen drar fast en i berättarjagets situation!
2021-09-24
  > Nästa text
< Föregående

Bossepoet från Österbotten
Bossepoet från Österbotten