Med några snabba, beslutsamma knyck,
framkastad över denna levnad,
igångsatsen satt,
uppvriden, omskruvad
som en leksaksbil på 1950-talet,
och släppt över en kullrig trasmatta;
ett liv som väsnas och hoppar, kränger,
skramlar som en leksaksford i metall,
och sedan saktar av, stannar upp
långt inne bland dammtussarna
under utdragssoffan, tonårsövergiven,
sedermera återuppstånden
i en juvenilerad ålderdoms partiska åminnelser,
i sistlingsbäddens svalkande lakan
Och den yttersta stundens hallucinationer
förväxlas lätt med gudarnas samtal däruppe,
över köksbordets vaxduk;
blåst och sus i löv,
åskknallar och hagelskurar
och korridorskratt som skramlande lastbilar
på gropig grusväg;
serviceboendets fönster på slutglänt,
medan somliga faller åldriga på bärplock,
som vildäpplen långt ut i hösten,
dolda för eftersök i den täta slyn
runt skymda gårdsgrunder,
tills förmultningens tidender förkunnats
för skogen,
och någons lekamen barskrapats
och burits vida,
skelettbenen utfallna
i hemligt språk av spår och tecken;
ett rostat armbandsur som talisman