1

Jag går sist i den stora resegruppen, längs skogsklädda havskullar. Förmodligen är vi fortfarande på svensk mark. Då visar sig min gamla kära kamrat Anna stå en bit in, på en korsande stig. Jag vill så gärna stanna och prata med henne. En aning besvärad blir hon nog, men i stort sett verkar Anna äkta glad över återseendet. Hur jag knappast kommer att hitta ikapp min resegrupp - det bekommer mig föga just nu. Huvudsaken är att världens skönaste person är här igen. Och hon akrylmålar omgivningarna som i sin egen ficka. Om jag har tappat bort mig, så vill hon säkert visa allt tillrätta.

2

Där ligger något värdefullt föremål kvar mitt i småstaden. Vi kan inte se alls vad det är, täckt av gatstenar som man inte får rubba. Är tinget ifråga smitt av den döda silversmeden eller av den unge efterträdaren?? Rör det sig ens om ett föremål? Källan till kunskapen står dold bakom draperier i ett urgammalt träskåp, likt någon katolsk präst. Kanske är det smeden själv som står där? Måhända är legenden rakt igenom påhittad? Tecken tyder på att det blott är en skruv som lossat från karusellen.

3

Teaterkulisser har börjat byggas i vår gamla semesterby, som visar sig vara nästan en stad. Dyker upp gör den trevliga kvinnan från min bussresa till Gotland, fast nu på denna helt andra ort, som för henne är nytt ställe. Barnen har givit oss biljetter till premiären. Mitt på torget står ett tjog högskoletjejer, varav en har inget plagg alls över sina snygga tuttar. De ratar den hemvävda teatern. Hursomhelst intresserar mig den trevliga kvinnan mycket mer. Hon är skötsam men likafullt livlig. Cirka trettio år gammal går hon glatt bort längs bilvägen, och vill att jag hänger efter hennes fladdrande, broderade ärmar. Vi hamnar vid något stånd, där man förväntas kasta bollar in i tjocka bubblor, knappt urskiljbara i allt det vita.

4

Exakta rader av insekter ligger på köksgolvet. Någon måste ha placerat ut dem likt leksaker i varenda tänkbar kulör. En spindel kom dock krypande själv ifrån skafferiet. Min uppgift är att trampa på somliga, tills de mosas under hälen, utan skor. Det känns mest som ett gammalt dataspel. Hinner dessvärre aldrig avverka raderna färdigt, förrän jag vaknar.

5

En grå katt tycks vrida sig en smula plågsamt över gräsmattans gångstig. Emellertid gör katten enkelt utfall mot en råtta, som den rullar runt med. I nästa ögonblick har de kämpande djuren förvandlats till ett par människor : en kärv, svarthårig tant och hennes förtegna älskare. De flanerar raskt vidare längs gångstigen, eventuellt medvetna om min närvaro.