Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Uteliggaren

Det är fuktigt och kallt ute,
men jag bestämmer mig ändå för att gå ut.
Det har redan blivit skymning fastän klockan bara är fem.
Gula löv ligger klistrade på den våta asfalten,
det är höst, en och annan bil far förbi, dess strålkastarljus
slukas nästan helt av den blänkande asfalten.
Rätt som det är stöter jag emot något mjukt,
vänder mig om. På trottoaren ligger ett bylte.
Jag böjer mig ner, ”ursäkta att jag trampade på er,
hur står det till” säger jag.
Byltet vänder sig om, ett par trötta utslitna ögon tittar på mig.
Kan jag hjälpa er säger jag. Det var något bekant med ögonen,
böjer mig ner, ruskar på byltet.
”Jag tycker jag känner igen er, känner ni igen mig” säger jag,
” gå här i från låt mig vara i fred” säger han med en röst som jag känner igen.
Nu är jag säker, det måste vara min lärare i historia som jag hade i gymnasiet”, Anders Holm” känner du igen mig.
”Gå din väg” väste han och drar byltet över huvudet.
Jag känner mig alldeles villrådig vad skall jag göra.
Förmodligen skämdes han fruktansvärt över att ha blivit igenkänd.
Jag böjer mig ner över honom, ”du kan följa med
mig upp, jag bor alldeles här i närheten säger jag”.
”Gå din väg stick här i från säger han ilsket”.
”Jag går upp och fixar något varmt att dricka”
säger jag ”så kan vi prata lite, jag kan hjälpa dig”.
”Här kan du inte ligga”. Han svarar inte.
Jag skyndar mig upp, fixar kaffe i en termos
och gör några smörgåsar. Skyndar mig ner så fort jag kan
ser mig om, men han är försvunnen.
Går snabbt upp för gatan och tittar efter honom,
men inget syntes. Går åt andra hållet men inget syntes här heller.
Letar en timme men hittar inget.
Till sist går jag olustig hem. Googlar på Anders Holm,
det fanns några men ingen passar in på honom.
Hade jag tagit fel? knappast, hans beteende tydde på detta.
Att han så snabbt hade gett sig i väg var ett tydligt tecken.
Jag minns hans passion för historia när han stod vid katedern
med sitt bångstyriga vita hår och läsglasögonen på näsan.
Jag kommer i håg att det ryktades om att han drack, men det var
inget som vi märkte av.
Jag gillad historia och han gav mig bra betyg.
Det hela känns så sorgligt, men vad kan jag göra.














Prosa (Kortnovell) av Kungskobran VIP
Läst 60 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2021-09-18 21:04



Bookmark and Share


  Bengt H VIP
Mycket övertygande, det var som det hade hänt på riktigt.
2021-09-20

  Marita Ohlquist VIP
Bra skrivet om ett tragiskt livsöde.
2021-09-20

  aol VIP
Så träffsäkert du svingar pennan man kände hur tragedin grep tag i hjärtat
2021-09-20

  Lena Staaf VIP
Ett sorgligt livsöde målande berättat.
2021-09-19

  Öknens Ros VIP
Ett livsöde, livet kan slå hårt mot vissa.
2021-09-19

  AiA Maria den fria VIP

Tänkvärt
Kännbart

Tack!
2021-09-19

  SY VIP
Detta outgrundliga ödet och ibland är världen väldigt liten.
2021-09-19

  Blomma-Stjärna VIP
mycket bra o levande beskrivet!
2021-09-18
  > Nästa text
< Föregående

Kungskobran
Kungskobran VIP