ett försök till intonering
genom det brus
som är du

att inte uppehålla sig
vid sekunder
trots
att det är allt
man har

jag väntar på dig
med bilder som inte finns

samtal
som aldrig utspelades

ljudlöst
går jag igenom konversationer
om
och om
igen

det som var så lätt
har blivit så svårt

byxornas pressveck;
en konstant garant
för något bastant

jag vill ta på våra ord
jag vill måla
tvetydiga plattityder
längst pläterade skrev
och skrika mot mörkret

frustrationen är här
en öronbedövande sfär

missförstå mig inte
mina ord är glasklara
och fragila

en tum till
och alla sprickor synas
när vätskan förtvinas