Jag vaknade med ett ryck mitt på blanka dagen när jag inte sov av en känsla att jag skulle ramla ur solsystemet
Innan dess jag vet inte om det var sekunder eller veckor var jag bland dålig redan från kart ruttnande frukt
Men alla festade på dom ändå och var nöjda med sina liv som dom var och stängde in sig och ute alla som inte var som dom

Jag skakade av mig rycket och tänkte efter vad det innebar när jag skulle famla vidare i livet
Ingenting kom till mig så jag fick vänta i flera dar och veckor tills jag drömde, vaknade, ropade högt
Men jag kunde inte minnas vad jag drömt men känslan höll i sig några dar när jag stängde ute känslor som inte var som den

Så där gick jag och levde på och försökte komma på vad jag drömt vad jag känt vad som hänt medan det fortsatte att hända
Det fortsatte att festas på förruttnelse i gården som såg ut som ett brinnande gehenna
Stängslet runt omkring dom som var nöjda med sina liv var ett stängsel med taggtråd och tänder men bränder förintade stadens fåfänglighet

Överallt var folk som sjönk i spyor och blod och dom trycktes ner i sjukdomar ner av sjukdom och styrsystem
En varg strök fram som en eldsprutande drake slog med svansen och viftade på den som en lydig hund till en herre med ett horn
Han blåste i det lät bränna ner hela staden som var uppbyggd på lögner och svek tragedi fylleri frosseri dramatik och folket skrek

Där borta vid horisonten utanför den gård som folket bodde i stod ett rytande lejon fromt som ett lamm
Folkets smutsiga händer grabbade tag i lammets vita ull sa rättvisa skipas, lammet måste gripas
Jag vet inte om det var sant eller fantasi för jag hade ju drabbats av amnesi jag var blek jag var vek men tempen visade feberfri