Vintergatan 7 - reflektion kring upptakten till den, ... ,

...eller slutsatsen av den - dvs ett slags urtag... poetiskt vad poesi får för betydelse för var och en oavsett om du skapar poesi eller tar emot den... där funderingen utkristalliserar sig i gestalter som föregår eller likväl föregriper skrivandet...

...inifrån på Vintergatan 7 förstår man att något skett... Vetgira Snillerika har fallit i feberdrömmar... drömmen tycks på något slags vis anemisk - ja - liksom genomskinlig... transparensen ska komma att få signifikant betydelse för insikten om bearbetningsbehovet... via poesin...

...havet blåser upp och de vitagässen frapperar likt fradga ur mun på en best... hon drömmer att hon både är fastbunden men samtidigt helt fri... Hemglassbilens signal avbryter hennes sömn abrupt... att vara, bara vara är så svårt... att vara eller icke vara är frågan... kanske är detta dualismens rädsla som spårar vilt...

...på Drottninggatan 3 står en Agnes och speglar sig i de tomma glasytorna... där ställer hon om fokuset från oro till hopp om lyckan att få vara kär... att få älska och gunga på livets hav... men se havet kastar sin fradga liksom hennes lurade själ stormar... 

...tiden har trots allt vunnit lugn i vinterpälsens tårar som svarta bländar... pandemin nu likt ett palindrom... sedan den kom styr "vilddjuret" (covid) djurlivet i kollektivet... palindromets visavi gåtans svar... Du får inte vara Du med mig... 

...sätt på kikarsiktet och ställ dig i regnet och skjut ned regndropparna innan de tar mark... trots att regnet kan komma att visa sig vara människans bästa vän i livet...

...dessa tankar liksom måndagsexemplar... ord en gåva som ska fylla en hel vecka eller orkar de ens sucka sig fram... kanske de aldrig förmår sig lämna eller komma till mål... som vi människor greppar noll eller saknar insikter om... och hur vi än skyddar vårt skinn kommer alltid något mellan...

...friheten i att skriva det sagda eller tänkta...och sedan lästa orden... måste ge dem först till dagen... orden likt regndropparna... en droppe regn skapar ingen regnfront... ett ensamt ord vem ska förstå det utan sin ordfront, eller kontext... liksom en människa inte utgör en minoritet och ett träd aldrig utgör en skog...

...dagen måste ge mig lite mer andrum för att smälta nattens feberdrömmars surrealism... där havets fradgande kyssar smekt... det finns en god nyhet för alla lidande... kräftkokeri finns för den skaldjursälskande som förlorat sitt skyddande skal/skinn...

...Maries lag?... och känslornas tankar som om det var då och nu på samma gång... hjärncellerna håller kroppen ofrivilligt vaken samtidigt som feberdrömmen tilltar... så får jag be och vill ni alla åta er s.t.ö.r.s.t.a  m.ö.j.l.i.g.a  t.y.y.y.s.s.s.t...nad... 

...på en semesterort vill jag semestra... pandemin lyft liksom planen... där jukeboxen spelar sitt sammelsurium av drömmar och tankar med en sådan frenesi att poesin står sig flat... men vad är poesi?... egentligen...

...poesi är sällan diarieförda eller utgivna tankar sammansatta av själens ekvilibristiska förmåga... poesi är ett fång av ord liksom svampar i skog fångade/plockade i en korg... om de kommer till nytta smakar de väl för fler... glöms de bort ruttnar de och slängs ut med soporna... 

...poesi är ord som bevingats med uppmärksamhet... de andra orden är dömda till byrålådsdomen...

byrålådor världen över fyllda av en sorgblandad skaparglädje... dessa från världen aborterade poetiska verk ligger livlösa syrefattiga... så ge poesin till världen och låt växtvärk spränga var dikt inom läsarjaget... med en frenesi och inlevelse läsas poesin så som om dem själva levde en dikt blevo devisen...

poesi ett Urtag - eller som något klippt och skuret för att slås ihop... liksom alla cellerna i din kropp...  liksom en enhet... där var och en cell inte utgör en kropp isolerat var för sig...

...poesin således ett urtag ur allt som gjort poesin möjlig... dvs själva livet och hur det levs, betraktas och beaktas vara av vikt eller inte...

 väl mött från er vän i poesin för alltid!

Solskenskramar!/:) Solstrale