Du lägger täcke över 

bäddar, stoppar om. 

letar efter pausen. Orkar inte 

riktigt. Ingen lägger täcke över 

men brygger tea handlar 

åt mig när paniken tagit över 

drömmer täcket, pyjamasen 

den varma chokladen, lovet 

som börjat livet tryggt. 

någon lyfter mina fötter 

trär på tofflor. För händer rytmiskt 

gungande över hjässan 

Är det någon därute ser mig

litenheten, kampen, oron 

någon alls? Dofterna från då 

drabbar, stunderna innan du 

kom hit ändrade min plan. 

Rekvisitan tappad hålrummens drömmar

överlevaren har lagt sin kropp att vila 

överlevaren har tagit paus men kroppen 

åker äter hoppas 

överlevaren ser fram mot läxa läxorna med 

dottern uttalar beröm tjatar gläds 

överlevaren kan enbart se det lilla 

överlevaren har inget skal att bjuda snart 

inget mer än drömmar

det saknas något mamma något saknas mig 

min vän han säger du är trött av kampen, slitet, 

kampen ser sig om efter en sovplats, lä lä från solen 

vindarna och kylan. 

Men mamma? Måste jag ropa längre mamma 

ser du inte att jag inte orkar längre ser du inte 

att jag vill ha din hydda styrkan rytmen hos en 

hand som sakta förs längs hjässan åter 

överlevaren har bryggt för många koppar kaffe bränt

sig skrattat allt för högt

Natten är min melatonin börjar klockan 18

natten är en socialist med ljus och skuggor 

klättrandes på väggar 

Människor har radat upp sina gamla vapen 

cheferna har glidit bort i dimma 

själv skriker kroppen skriker efter vila