Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket


När ingenting räcker




Det finns ännu idag människor, även kloka sådana, som menar att man inte behöver gränser för vare sig det ena eller det andra. T o m i kärlek menar man att var och en ska få vara med vem den vill, när som helst och hur som helst. Det är ingen kärlek. Och det är ingen frihet i en sån gränslöshet.

Det är nonchalans och grundar sig i att man i stort sett har gett upp den fysiska/sociala verkligheten. Man vill så tro att "allt är kärlek" när verkligheten för varje dag talar om den totala motsatsen. Man blundar och talar i tungor.

Att ha tillgång "till allt och alla" betyder att man leker med och rent av ger upp sina relationer eftersom de känns meningslösa. Meningsfullhet kräver en början, en botten och ett slut.

Universum är meningslöst. Det går inte förstå. Men den som tillåter sig "allt" är inte ute för att förstå utan har gett upp försöken att vara människa. Det är roligare att vara "divine"...gudomlig. En diva kallar jag det.

Känslan av frihet kräver ett rum. Ett begränsat utrymme. Har du inte den begränsningen inuti dig blir livet psykotiskt och du lever förtvivlad över att aldrig känna att "nu räcker det", "det här duger".

Du blir omöjlig. Du tycker att alla andra är begränsade och inskränkta. Du står och lever på branten till vansinnet, förståndets sammanstörtning. Du menar att det är förståndet som förstör världen och att människor känner för lite.

Antalet romantiska poeter tycks öka då verkligheten blir hårdare. Att sträva efter gränslöshet då det är den som redan råder och ödelägger människoliv dagligdags är ett hån mot människan. Inte bara ett hån utan en riktad, aktiv apati. I den är alla lika värda/värdelösa och där är allt tillåtet.

Antalet människor med neuropsykiatriska diagnoser växer hela tiden. Dessa behöver inte eviga tomrum...."allt".....De behöver ramar och människor omkring sig som bryr sig på riktigt när de gör fel, när de gör bort sig, när de inte själva orkar hålla verklighetskänslan uppe.

Antalet människor som inte törs somna och/eller sova växer. Att sätta punkt för dagen och ge efter för natten blir för många så oroande att man måste ha en tyngd i täcket för att hålla kroppen och tankarna på plats. Där finns inget stopp.

I skrivandet sen visar man både medvetet och omedvetet att man inte vill kännas vid begränsningar i livet.

Man skriver hela tiden 1) med VERSALER, 2) utan punkter, 3) utan satser/radbyten, utan de erkända bokstäverna...och man får applåder när man skriver/skriker KÄRLEK.

Kärlek får man inte av att skriva om den eller be om den. Den kommer till dig när du minst anar. Lite grann som döden. Det ultimata stoppet.




Övriga genrer (Journalistisk text) av Gunnar Hilén VIP
Läst 61 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2021-09-21 18:50



Bookmark and Share


  Lena Staaf VIP
Ja livet behöver,ramar för att man inte ska försvinna i kaos Poesin däremot kan, och kanske till och med måste, spränga gränser.
2021-09-21

  alicja lappalainen VIP
Gränsöverskridandet är konsekvensen av postmodernismens ideologi som leder till “den nya världsordningen".
En viktig roll spelar här (psykiater) W. Reich och (filosof) H. Marcus från Frankfurtskolan.

2021-09-21

  Ulf Carlsson VIP
En situationsanalys, även tillämpar på mycket inom den nutida poesin.
2021-09-21

    Sefarge VIP
Även så kallade influenser
Texter har ökat i stor takt
här på Poet se! Vad beror
det på? För jobbigt
Skriva "lyrik"
Kanske kan Herr influenser
Psykologen svarar på det?
;)


2021-09-21
  > Nästa text
< Föregående

Gunnar Hilén
Gunnar Hilén VIP