någon gång
tar orden slut

det osagda förgreningarna
av meningarna
yttrade av kalvlena tungor

vi hänger upp oss
på vokalernas ljudbild

den hårt intonerade natten
med dess limiterade spelrum

just nu
vill jag slå sönder
ensamheten

forcera känslan
av idisslande smekningar
mot vibrerande gåshud

jag försöker beskriva
en tillbakadragen värme

som lockar till hemlängtan,
den bekanta doften
av sammanstrålning i ord

jag medger spelets tillkortakommanden
men inte mina egna

sakta flyter strömmen på
- lättantändligt oljeskikt på ytan -
och förvandlas till en ekokammare
där fel ord slår gnistor