1
näckrosor
utan ytor
finns i mitt blod
bröder, det skrivna
detta står skrivet
stranden svalkar
Jag är så prima
jublande fantastisk



2

i know
it was dope
the evening
fades
the sun
roll up
to the last
master
all erase
this moment
here comes a hum
this moment come

3
önskar
segern blir min bror
jag som nyss föll
du blev min räddning
så obegripligt stort

4
Blomma som jag
Ärkefiende
Och heliga man
Sprattla in
Bland figurerna
Det finns inga behov
Men man bestämmer
Om man tror att
Man tror på gud
Tid och tid igen
Det är dags
Att ta till fraserna
Som kommer
Ur nån slags blad
För att stabilisera
Det man försvarar
Och jag har fått nog
Av att fälla ihop mig
Rädda mig
Varje gång


5

tanke skulptur
studerar forsen
simmar ut på sjön
jag saknas
en stund
näckrosens armar
utan hjärtats feber
vill svälta krig
och lyckas knappt
bär på dårens tårar
viskar och tisslar
min händer är blad
från skuggan
löper sotet
blandat vatten
mot mina vingar
vissnar vi inte
mina små fingrar
jag flämtar till
mot oroliga hav
blixtar
jag följer med

6

filosofera din figur
vad jag haft
och inte hållit
du ringde
jag kom
stod högt
fallna figurer
samma sak
säg inget
om min fabel
nej
vad på jorden
lämnas hända
vem plågas
och gnager
genom det
under tungan

7

har stränder in mot ljuset
var inte rädd
i sandens finns det spår
orörlighet, tvivel
om jag måste dö
vill jag minnas kärleken
hur underlig den må vara
men
på något vätskefattigt sätt
stoppade den mig
att ge kompassen vidare
en kall stjärna
skakar i mig
att rita kartan
och ha den kvar
flämtar och skräms
för människan
kan så mycket
som att erkänna
sin ondska
och försäkra sig om
att den alltid finns där
det skymmer inte
det glittrande budskapet
likt dåliga bokstävers
metalliska natur och
luft fjättrad till den
med en ändlös fågelhjord
den dyker från himlen
i mina tankar är ingenting
lagom
jag behöver dina ord
som en extra atmosfär
en med den rosa himlen
ovanför ett djupt perspektiv
som sorgens palett
dör i sina pigment
rum att dräpa tid i
rum för var och en på plats
den läkarens ord
den kvinnan blir inte kvitt
sina demoner
hon sprang ur eldens kista
tog sig iland med böcker
är vi andra drunknande smådjur
vad drämmer oljan över havet
vem är jag om jag lägger ned nu
bara en helt annan med mindre
likt poesi ska jag skriva det
ängssvålens rothärvor och sår
vi klär mörkret i täckvingar och snäckskal
det rör sig till en ljudlös ton
sakta bena upp
problemen som finns
och
förenas i spel

8

mina tankar dansar
i den virvelvind
mina fingrar rullar igenom den
som längtan drömmer om,
mitt kranium
pojken i den sköra åldern
ett naket äpple
smeker den tunna pälsen
vart vi än går, se dig omkring,
det har gått så många år
så
så långt benen bär oss,
över stock och sten,
genom land och rike,
över berg och dalar, snart,
stiger vi som gud
du är över mig
och kastar bort din kloka
flödande ande
till mig
genom natten
den och revolt
och revolution
och det splittras
tills klipporna
krossar allt, allt som sover,
allt som är levande,
jublar i detta vrål,
för det som är rätt
en mening
som skymmer sig själv
och aldrig tar slut,
eller en utslagen grabb
som somnar om
till svarta hallucinationer
tungt mot kudden,
allt är skyddat,
min vanföreställning
torn och trappa,
i den hemliga dödens borg
där männen befaller
allt vått allt torrt,
som skriver det
som hålls och händer
i den enda jordiska bubblan
oavsett ålder
så vad som är sant
och vad som är falskt,
frågetecken
vi ler svurna transen,
en hunger av födelsens märg
och kalla händer som
hittar det rätta redskapet
ännu en gång jublande

9

vid den fallna riddarens rustning
slungas mot en framtidsdröm
för mig i vindens välde
flätas energier på nytt
ingenting är likadant igen
vals bland tistlar och sot

10


tonvis med
havsflickor
blandat
med er
brännmanet

irrbloss
strålande
med musik i

röda blad


11

far
en ljus stjärna över slätten
han är min far och än bättre
utan honom skulle botten
försvinna ut i jorden
utan honom skulle
inget alls ha hänt
han är min far och än bättre

13

jag öppnade mitt hjärta
som en fågelbur
det är nästan
ingen sommar kvar
från bussen
klär jag mig av

14

Uttryck: 27
Vart tog min lillebror vägen
Astronauter
Han med
Handen i ansiktet. Vi är påfåglar
Vi
Det var.
I onödan. Min storm var fri.
Inom vissa gränser. Skakar jag
Över en jord
Men mina steg
Blad och blommor
Snår och taggbuskar
Du ser som jag har letat!
I skuggan intill
vissnar vi alldeles stilla
Jä
Bar mitt skäl.
Brukade kroppen lyda?
Lyda dessa ängsliga rader
Osäkerheten ökar
Bland de maktlösa
Kors. Varför stirrar dockor
Eller att skapa dem ur träd
Från tomma luften.
Mina händer är kalla
?våra tiders Klara vindar
?susar i mig
?skulle aldrig
Övertyga dig

15

jag ser en ljus vacker dröm hänga över mig

och om du vill
så finns jag här
så finns jag här

16

Kan inte
Bara gå

Hus på landet brorsan

Solen bland molnen
Skiner så satans gött
Svala brisar sveper
Vattnet brusar friskt
Dra upp en till fisk

Det är någonting nordiskt
Som mina tankar och ord
Drämmer

För mig

Mina ögon till ljudet
Av fåglarna som leker
Utanför mitt fönster

Dagarnas dagar
Vissa nätter är år

En kväll i sin slöja
Skrapar in hjärnan

Det är visst
Den nordiska

Jag måste se
Det är någon här
Jag inte vet om
Går jag eller
Ska jag gå
Jag måste

Du

Tomheten
Är inte
Varandra
Du kom
Närmare

Ser mig omkring
Ingen nåd
Vår värld

17
psykofarmaka
blir min blinda halva,
ett töcken
mina skymda besvär
tankar
kommer inte fram