I begynnelsen av ögonblicket,
i brytningspunkten mellan då och nu och sen —

precis där fyra ögon slänger samma blick

i blåa nyanser av plåga eller glädje i havsdjupet —
där dör tiden

men kvar finns livet
i levande ting

ögon må söka svar,
vad detta är

den tidlöshet —

i att inte skapa,
mer att hålla

som kontrast till att brista
i vardagsbrus och rus —

bort från evighetskänslan.

till sorlet av röster,
till vågor av ljus och skuggor —

mäter jag, med mitt andetag,
att klockan fortfarande tickar

tankarna far —
frikopplade från rummets
förändring

det enda jag är riktigt säker på
är att jag inte är död

och jag får en tanke som knoppas av
från alla andra —
att tid är liv

men att liv existerar bortom tid

vi är tidlösa —
men tidsbundna