Tystad
intill intighet

Trampad på
ignorerad

Utsuddad
utraderad

Finns inte
längre

Är dimman
i gryningstimman

Släpper taget
dunstar, försvinner

Faller med löven
sakta till marken

En ilande flyktig tanke
att bli ett med jorden

Alla de försök till försoning
allt som blev fel

Nu får såren blöda fritt
plåster funkar inte längre

Minns henne inte
för hon finns inte

Fanns hon på riktigt
någonsin

Vågorna slår in
mot klipporna

Någon står där
i det piskande regnet

Kanske är det hon
kanske ska hon börja om

ingen vet
bara hon