Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Anno dazumal

Vingbränd, i mig slår en morgonrodnad, för här bor en omdaning.
Ett lås som kysser en främmande nyckel, men likväl öppnar sig och ljudligt låter mig veta.
Att det är inte kvittret av lycka som övertygar.
Att det inte är väggarna som ger vika för varmhjärtat väsen.
Det är jag som kan ställa mig, när jag nu förstår var min styrka kommer ifrån.
Och jag kan längta till kvällen, tryggare än någonsin.
När jag äntligen kan falla till sängkanten med knäppta händer.
Och blygt jäkta, dit skuggan än finner oro.
Då blir min historia endast en dröm, en saga där jag nu kan välja slutet.
Det var en viltjakt för övervunnen godhet, när förväntan stod bi.
Och jag, utan en tråd på kroppen, kontrar.
Anno dazumal.
Och ett orubbligt lugn sköljde över mig.




Fri vers av Sean James Loberg
Läst 31 gånger
Publicerad 2021-09-23 20:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sean James Loberg