Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pojken som räddade sig själv

 

Pojkens starka föraningar om ett framtida obeskrivligt helvete som innebär själens död.
Hans så kallade mamma är en väldigt kylslagen robot och hans utpräglat självdestruktive pappa gick ned sig i det
svarta träsket och begick självmord.
Pojken är traumatiserad så att det sjunger om det men det är ingen som lägger notis om det.
Vad ska man göra när man mår så här konstigt och det finns ingen att ty sig till och prata med?
Han vräker på hårdrocksgruppen kiss och intalar sig att han är stark, självständig och cool. Hur ska han kunna veta vad ett sorgearbete är för något och en traumabearbetning? Hur ska han veta vad han ska göra när alarmsignalen skriker gällande fara för psykiskt insjuknande om sex år?
Hans omgivning går omkring i en sorts euforisk koma och själv så svävar han i ett vacum och limbo, ett ingenmansland i vilket man bara inte får gå vilse i.
Mamma har lagat spaghetti och han försöker verka glad, men inom honom så säger en röst: Det kommer att gå dåligt för mig när jag är vuxen, det kommer att gå dåligt för mig när jag är vuxen. Livets grymhet är monumental och djävulen kommer i pojkens drömmar och hånskrattar åt honom och säger att det här är bara början. 

Han lär sig den formidabelt destruktiva strategin att förtränga och stänga av det outhärdliga. Var är och vad gör Gud?
Hans styvpappa mobbar och psykar honom och han har ingenting att sätta emot. Mamma är känslomässigt på en annan planet.
Pojken ser konstig ut på skolfotot, han är en skugga av sig själv, men omgivningen tycker att det är helt OK. Hela samhället badar i en blind och livsfarlig optimism. Pojken mår konstigt och har börjat få alltmer problem med en ångest som äter honom innifrån och fördunklar hans verklighetsuppfattning.
Han cyklar till sjukhuset och vandrar i en kulvert i timmar. Livet är en mardröm omöjlig att vakna upp ur. Pojken fejkar att han är sjuk en torsdag i mars. Han promenerar till bensinmacken och köper två dunkar som han fyller med bensin som han dränker in lägenheten i radhuset. Han tänder en tändsticka och det blir en helvetes eldsvåda, sen tar han sitt basebollträ och slår sönder fönsterrutorna i radhuslängan. Hans dödslängtan är enorm och han springer naken upp mot stan. En fantastisk glädje och känsla av befrielse fyller honom och han känner sig inte längre som en levande död.




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 16 gånger
Publicerad 2021-09-24 14:25



Bookmark and Share


    Ohemulen VIP
Och pojken överlevde. En enastående bedrift. En överlevare... Väl skrivet!
2021-09-24
  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP