Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En ghetto star och hans uppskattning, kärlek och svek till sitt kära lilla skjutvapen


Min kära lilla glock

Hon är min trygghet och min högra hand.
Min bäste vän och bundsförvant.
Hon finns alltid vid min sida, hon är ljuset i mitt mörker.
Hon är spegeln av min insida, hon är det som flyter när allt sjunker.

Hon är den som skyddar, när jag har hamnat fel.
Hon är den som återställer, hon är den som gör mig hel.
Hon är den som mättar soldaten, när denne blivit hungrig.
Hon är den som stannar uppe, när benim hämtar mungri.

Hon är den jag ville bli, hon är den jag aldrig blev.
Hon är den som lär, och jag hennes elev.
I Livets hårda skola, där jag rör mig fram med ängsliga steg.
Försöker hon leda vägen, men nog är jag väl för feg?

Nu sitter jag i burken, ensam och ty så naken.
Sårbar och så mottaglig, jag försöker minnas orsaken.
Till varför jag har svikit dig, min söta lilla kära.
Jag försöker minnas orsaken, till varför jag förkastat det som låg så nära.

Men vem är då denna dam? Ty hon är ej av kött och blod.
Hon är något större än en blomma, det hoppas jag ni förstod.
Denna dam är det som varje man önskar finna.
Denna dam är något mer än en simpel älskarinna.

Hon klickar inte, sviker aldrig, aimar aldrig fel.
Hon går före allt, till och med hummusrulle och buffé.
Hon är den som håller mig vid liv när det är drama på mitt block.
Jag älskar dig och tjänar dig, min kära lilla glock.
Aa




Bunden vers av Oskar Kjellman
Läst 42 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-09-25 04:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Oskar Kjellman